Svensk ordbok 2009, webbversion
spricka u
´
t
verb
sprack spruckit
,
pres.
spricker
sprick·er
●
komma fram ur knoppen
om blomma el. blad
bot.
björklöven sprack ut redan i april
spricka ut
sedan 1652
Subst.:
vbid1-911726
utsprickande
,
vbid2-911726
utsprickning